Vattendimma förklarad via xtranormal

För att svara på några vanliga frågor kring vattendimma så använde jag mig av xtranormal för att ge en lektion. Jag hoppas att den både är informativ och kul. Har ni fler frågor så kan ni alltid kontakt mig på anders.ostmar@marioff.se

Sprinkler i vårdanläggningar, är det ett alternativ till utformning av brandskydd vid särskilt boende för personer med vårdbehov?

Alternativ utformning av brandskydd vid särskilt boende
för personer med vårdbehov är en rapport där författaren har tittat på möjligheten att ersätta andra brandskyddsåtgärder genom att installera sprinkler.

Rapporten är finansierad av Briab - Brand & Riskingenjörerna AB

De åtgärder som rapporten fokuser kring är att utesluta

 Dörrstängare mellan boenderum och korridor
 Dörrstängare mellan dagrum och korridor samt
 Hela väggpartietmellan dagrum och korridor

Enligt de beräkningar och antaganden som är gjorda visar det sig att det kan vara ett mycket bra alternativ. Det skapar då också möjligheten att utforma boendet mer av karaktären lägenhet istället för vårdinrättning utan att försämra säkerheten för de boende.

Något som ökar värdigheten vid ett boende även fast man behöver särskild assistans i vardagen, antingen på grund av ålder eller eventuellt handikapp.

Osäkerhet vid dimensionering av fasta släcksystem med gasformiga släckmedel

Jag satt och läste rapporten Flamsläckning, med gasformiga släckmedel i Burner Cup under inverkan av extern värmestrålning.

Rapporten är skriven 1999 så den har tio år på nacken och därför är jag osäker på om det hänt något med dimensioneringskraven på fasta släckssystem med gasformiga släckmedel.

Rapporten har kommit till för att Amerikanska forskare har på senare år presenterat teoretiska modeller vilka visar att ett brinnande material som utsätts för extern värmestrålning kräver en högre släckmedelskoncentration för att släckas, jämfört med ett brinnande material utan extern värmestrålning. Huvudsyftet med elevarbetet har varit att undersöka validiteten hos dessa teorier och då främst att påvisa trender
hos ett antal gasformiga släckmedel som vid släckningsförsök påverkas av extern värmestrålning.

I Sammanfattningen av rapporten kan man läsa

Resultaten av detta projekt diskuteras av eleverna. Där framkommer det att dagens metod som används för att dimensionera släcksystem, där användande av resultat från Burner Cup- försök gånger en säkerhetsfaktor på 1,2 , kan ifrågasättas. Anledningen till att dagens dimensioneringsmetod ifrågasätts är de resultat som framkommit i denna rapport. Resultaten visar att det ibland krävs en säkerhetsfaktor på drygt 1,3-2,4 för att säkerställa släckning.

Det betyder ju att om det finns en extern värmekälla t.ex. en annan brandhärd så krävs mer släckmedel för att släcka branden. Då kan ju de personliga säkerhetsnivåerna överskridas.

Samtidigt så kan man utläsa att vid försök med de reaktiva gaserna så fick man vid vissa brandtester (de med metanol och plexiglas)andra oförklarliga fenomen som inte är särskillt trevlig läsning.

Halotron och FM 200 som bränsle
Den märkliga upptäckt som gjordes i samband med påföring av Halotron 2b och FM 200 har skapat frågetecken. Då dessa släckmedel påfördes brinnande metanol och plexiglas registrerade RHR- utrustningen en ökad effektutveckling. Denna effektutveckling var även okulärt märkbar då flamman ökade i längd och omfång. Effekten ökade ända fram till släckgränsen och var därmed dubblerad för Halotron 2b (bilaga D, E). Effektökningen för FM 200 visade sig vara ännu större (bilaga D, E). Det sker förmodligen en dissociation av de molekyler som har kolatomer, där kolatomerna frigörs och deltar i förbränningsprocessen. Det som var märkligt var att detta fenomen inte uppträde då heptan användes som bränsle. Kanske har detta sin förklaring i att heptan med sin gulaktiga flamma inte uppnår lika hög temperatur som metanol- och plexiglasflammorna. Det skall förresten vara osagt om plexiglasflamman har en högre temperatur än heptanflamman.
Ett släcksystem med Halotron 2b eller FM 200 som är underdimensionerat skulle kunna ge motsatt verkan än den önskade vid händelse av brand. Låt säga att släckmedlet inte klarar att släcka branden utan istället bidrar som bränsle, då kan man snabbt räkna ut att det förvärrar situationen. Det krävs förmodligen vidare forskning kring denna problematik.

Är det någon som vet om man har förändrat dimesnioneringskriterierna efter dessa upptäckter eller om någon har forskat vidare inom detta?

Revidering av provningsmetod för vattendimsystem

Dansk Brand- og Sikringsteknisk Institut har initierat en rapport vilken Anders Håkansson och Daniel Langenbach vid Lunds Tekniska Högskola skrivit.

Rapporten, Revidering av provningsmetod för vattendimsystem, är en del i arbetet med att få CEN/TS 14972:2008 att bli en EN standard vid nästa revision 2011.

Det som rapporten berör är hur man skall få testförfarandet för OH1 att bli mer repeterbart och reproducerbart.

Jag vill önska dessa herrar lycka till så att vi redan 2011 förhoppningsvis kommer ha en normitativ EN standard även för vattendimsystem.

Utrymmning av tunnelbanetåg

I Rapporten Utrymning av tunnelbanetåg från 1999 finns tre tunnelbanebränder beskrivna. Dels Branden i Zürich 1991, Baku 1995 och King´s Cross 1987. Det är väldigt övergripande om incidenterna men de beskriver svårigheterna med utrymmning i tunnelbanan.

Undersökning om fasta släcksystem i vägtunnlar

I rapporten Model Scale Tunnel Fire Tests Sprinkler Brandforskprojekt 406-021 kan man läsa en litteraturstudie som visar att det har funnits ett generellt motstånd mot användning av vattenbaserade släcksystem i tunnlar trots att de används med stor framgång i vägtunnlar i Japan. De argument som används mot användning av sprinkler i vägtunnlar bygger till stor del på försök som genomfördes 1965 med ett stort bensinbål i en relativt liten tunnel.
Att man har börjat diskutera användningen av vattendimma system i tunnlar i dag har i
huvudsak med att göra att det har inträffat stora brandolyckor i vägtunnlar och att
vattenmängden och vattendropparna är betydligt mindre jämfört med konventionella
sprinklersystem. Det finns också många företag som ser möjligheter att etablera sig på marknaden. Runehamar försöken som genomfördes 2003 är också en bidragande orsak
till det ökade intresset för vattenbaserade släcksystem i vägtunnlar.
Litteraturstudien visar att det finns ett antal fullskaliga experiment med sprinkler
genomförda men det finns inga systematiska försök där man har undersökt inverkan av
olika grundläggande parametrar så som lufthastighet, brandstorlek och kritiska
påföringshastigheter som krävs för att förhindra brandspridningen. Därför genomfördes
försök i modellskala där dessa parametrar undersöktes.

Själva försöken utfördes i modellskale för att öka förståelsen med sprinkler i samband med ventilationsförhållanden i tunnlar.

Runehamar försöken och fullskale brandtesterna vid San Pedro de Anes Test Tunnel facility

För att förstå Runehamar försöken så finns en sammanfattning av dessa i SP arbetsrapport 2004:33.

Det var vid dessa försök som "världsrekord" i uppmätt brandeffekt i tunnel sattes, över 200MW. Det motsvarar ungefär brandeffekten från en tankbilsbrand.

Det som påvisades i försöken var bl.a. att värmestrålningen från branden utgör problem och faror på flera sett. Dels så sätter det höga krav på det passiva skyddet för att klara av tunnelkonstruktionen i sig, temperaturer över 1200grader uppmättes ovanför brandcentrum och det gör att tunnel i sig kan skadas vilket kanleda till långa och kostsamma reperationsarbeten då tunneln inte kan användas. Detta gör också att man utsätter räddningspersonal för risker vid en släckningsinsats eftersom delar av taket kan ras in. Värmestrålningen från branden gör också att räddningstjänstens personal har svårt att komma nära branden utan speciell skyddsutrustning vilket försvårar släckningsinsatsen samt att det kan vara svårt att ens få vatten på branden överhuvudtaget. Mätningar och beräkningar 458meter nedströms branden visade också att oskyddade personer inte skulle överlevt någon av bränderna. Tiden tills någon förlorar medvetandet nedströms brand varierade mellan 2 - 6 minuter från det att röken nådde fram till den plats de befann sig.

Om ett rätt dimesionerat aktivt släcksystem installeras så ökar möjligheten dels att överleva en liknade brand men även så underlättar det räddningstjänstens möjlighet att göra en aktiv insats samtidigt som tunnelkonstruktionen skyddas eftersom värmen inte når samma kritiska nivåer.

Vid tester utförda vid San Pedro de Anes Test Tunnel facility i Spanien 2006, vilka bevittnades av Hughes Associates, Inc. utförde Marioff Corporation Oy fullskaliga brandtester vilka motsvarar brand i långtradare. Vid testerna visade man att värmeeffekterna effektivt reducerades av vattendimman.

En sammanfattning av en presentation hållen vid NFPA Suppression and Detection (SUP-DET) Technical Working Conference, Orlando, Florida, February 25-27, 2009 finns här.

Hela rapporten vilken dels behandlar CDF beräkningar av dessa bränder med resultaten från fullskale bränderna finns att läsa i COMPUTATIONAL FLUID DYNAMICS MODELLING OF WATER MIST SYSTEMS ON
LARGE HGV FIRES IN TUNNELS.
Jack R. Mawhinney, Senior Engineer, Hughes Associates, Inc.
Javier Trelles, PhD., Hughes Associates, Inc