Räddningsinsatser i tunnlar och undermarksanläggningar

Sitter och läser en förstudie från räddninsverket avseende läget i Norden av räddningsinsatser i undermarksanläggningar och tunnlar. Det är intressant att se vilka problem som räddninstjänsten ser med insatser i undermarksanläggningar. Bl.a. kan man läsa följande

Vid olyckor, främst bränder, i tunnlar hamnar raddningstjänsten i en
situation som är ovanlig och oerhört svAröverblickbar, där erfarenheterna är
bristfalliga. Brandförloppet som kan utveckla sig i dessa anläggningar
skiljer sig ifrån den "normala" brand som raddningstjänsten vanligen arbetar
med. Under arbetets gång har en rad problem vid raddningsinsatser i tunnlar
klargjorts. Följande uppradning är de direkta problem som raddningstjänsten
möter vid denna typ av olyckor:
- komplicerade objekt där en olyckan är mycket svåröverskådlig
- begränsade utrymningsmöjligheter och ibland mycket människor i
tunnlarna och anläggningarna
-ventilationsmöjligheter i anläggningen, kontroll av brandgaser och
brandgasers uppträdande ?
-raddningsinsatser kan medföra långa och komplicerade inträgningsvägar.
-svårt att bedöma risker för insatspersonal.
-kommunikationsmöjligheter för insatspersonal.
-tillgång till brandvatten i anläggningen.
-stabilitet och hållfasthet vid brandbelastning och släckförsök

Behovet som man kom fram till i studien var bland annat att man vill se hur man kan använd sig av kombinationen av sprinkler och ventilation vid utrymmning och brandsläckning.

En sammanställning av inträffade tunnelbränder kan läsas i räddningsinsatser i tunnlar

det visar sig att följande problem är någoat att ta ställning till vid insatser för att utrymma tunneln säkert och göra en släckinsats

- det tog i många fall över 30 minuter att starta släckningsarbetet
- det var långa sträckor där hela tvärsnittet på tunneln var rökfyllt
- siktlängden var i det närmaste obefintlig i röken
- de hjälpsökande var i stort behova av information. De uppmärsammande inte utrymmningsskyltningen och förflyttade sig emot tunnelmynningarna. De uppfattade att personalen gav ett osäkert intryck.
- rökspridningen i tunnel verkade i de flesta fall endast gå åt ett håll, i de flesta fallen på grund av den naturliga ventilationen.

En annan intressant och skrämmande läsning finns i diskussions delen där man bl.a. kan läsa.

Tunnelbanan i Stockholm är ett exempel på ett tunnelsystem som är dåligt förberett för bränder, vilket medför att utrymmningsmöjligheterna och möjligheterna till räddningsinsatser är dåliga. Detta verkar till stor del kunna förklaras av att tunnelbanan idag "börjar få några år på nacken"

Jag vet inte om ovanstående fortfarande gäller men med tanke på de incidenter som varit på senare år så kanske det fortfarande finns något uns av sanningen i påståendena.

Som tur är så har utvecklingen av fasta släcksystem för undermarksanläggningar kommit långt sedan denna sammanställning. Se t.ex. tunnel fire protection eller tunnel safety testing