NFPA 502 Standard for Road Tunnels, Bridges, and Other Limited Access Highways

I ett tidigare inlägg så kommenterade Olle Norrby O N Brandkonsult AB angående de förändringar som skett i den nya utgåvan av NFPA 502. Vi har länge påpekat just dessa antaganden som hämmat användandet av fasta släcksystem i tunnlar. I artikeln "Common Misconseptions about protecting Tunnels with Water Mist" skrev vi svar på de antaganden som påstods göra användandet av vattendimma olämpligt som tunnelskydd.

Om man tittar på de förändringar som gjorts i senaste upplagan av NFPA 502 så är det just dessa antaganden som man nu har insett inte stämmer med verkligheten.
Som exempel så kan nämnas

“Bränder i tunnlar sker ofta inuti fordon och därför kan släcksystem inte nå dessa bränder”

Syftet med släcksystemet är framförallt att förhindra brandspridning till andra fordon och begränsa brandens storlek så att den kan släckas av räddningstjänsten.

“Om det blir en fördröjning i aktiveringen av släcksystemet kommer en liten mängd vatten på en mycket varm brand generera stora mängder av överhettad ånga vilken inte har någon släckeffekt”

Tester har visat att ovanstående bekymmer inte gäller. Ett korrekt dimensionerat system begränsar branden och kyler tunneln. Eftersom en lastbil når 100 MW på 10 min gäller det att aktivera släcksystemen så snabbt som möjligt.

I följande artikel publicerad i SFPE:s Fire Protection Engineering kan man läsa om ytterligare exempel på frågeställningar och svar gällande detta.

Så med den ökande uppmärksamheten kring tunnelsäkerhet där inte enbart passiva system väljs längre så borde vi även inom kort att få se fasta släcksystem i kombination med passivt skydd även i våra svenska tunnlar.