onsdag 5 augusti 2009

Osäkerhet vid dimensionering av fasta släcksystem med gasformiga släckmedel

Jag satt och läste rapporten Flamsläckning, med gasformiga släckmedel i Burner Cup under inverkan av extern värmestrålning.

Rapporten är skriven 1999 så den har tio år på nacken och därför är jag osäker på om det hänt något med dimensioneringskraven på fasta släckssystem med gasformiga släckmedel.
Rapporten har kommit till för att Amerikanska forskare har på senare år presenterat teoretiska modeller vilka visar att ett brinnande material som utsätts för extern värmestrålning kräver en högre släckmedelskoncentration för att släckas, jämfört med ett brinnande material utan extern värmestrålning. Huvudsyftet med elevarbetet har varit att undersöka validiteten hos dessa teorier och då främst att påvisa trender
hos ett antal gasformiga släckmedel som vid släckningsförsök påverkas av extern värmestrålning.

I Sammanfattningen av rapporten kan man läsa

Resultaten av detta projekt diskuteras av eleverna. Där framkommer det att dagens metod som används för att dimensionera släcksystem, där användande av resultat från Burner Cup- försök gånger en säkerhetsfaktor på 1,2 , kan ifrågasättas. Anledningen till att dagens dimensioneringsmetod ifrågasätts är de resultat som framkommit i denna rapport. Resultaten visar att det ibland krävs en säkerhetsfaktor på drygt 1,3-2,4 för att säkerställa släckning.


Det betyder ju att om det finns en extern värmekälla t.ex. en annan brandhärd så krävs mer släckmedel för att släcka branden. Då kan ju de personliga säkerhetsnivåerna överskridas.

Samtidigt så kan man utläsa att vid försök med de reaktiva gaserna så fick man vid vissa brandtester (de med metanol och plexiglas)andra oförklarliga fenomen som inte är särskillt trevlig läsning.

Halotron och FM 200 som bränsle
Den märkliga upptäckt som gjordes i samband med påföring av Halotron 2b och FM 200 har skapat frågetecken. Då dessa släckmedel påfördes brinnande metanol och plexiglas registrerade RHR- utrustningen en ökad effektutveckling. Denna effektutveckling var även okulärt märkbar då flamman ökade i längd och omfång. Effekten ökade ända fram till släckgränsen och var därmed dubblerad för Halotron 2b (bilaga D, E). Effektökningen för FM 200 visade sig vara ännu större (bilaga D, E). Det sker förmodligen en dissociation av de molekyler som har kolatomer, där kolatomerna frigörs och deltar i förbränningsprocessen. Det som var märkligt var att detta fenomen inte uppträde då heptan användes som bränsle. Kanske har detta sin förklaring i att heptan med sin gulaktiga flamma inte uppnår lika hög temperatur som metanol- och plexiglasflammorna. Det skall förresten vara osagt om plexiglasflamman har en högre temperatur än heptanflamman.
Ett släcksystem med Halotron 2b eller FM 200 som är underdimensionerat skulle kunna ge motsatt verkan än den önskade vid händelse av brand. Låt säga att släckmedlet inte klarar att släcka branden utan istället bidrar som bränsle, då kan man snabbt räkna ut att det förvärrar situationen. Det krävs förmodligen vidare forskning kring denna problematik.


Är det någon som vet om man har förändrat dimesnioneringskriterierna efter dessa upptäckter eller om någon har forskat vidare inom detta?

2 kommentarer:

Fredrik sa...

Inga av de kemiska släckgaserna är lämpliga för öppna bränder/heta ytor över ca600grC och används inte heller till såna applikationer. Tror dock inte att finns något förbud i något regelverk.

Angående cup burner tester ligger värdena för IG55 och Novec på ca 1.3 och för IG541 på ca 1.5

Anders Östmar sa...

Tack för ditt svar Fredrik,

Jag har i hittat kemiska gaser i t.ex. hangarskydd och där borde risken finnas för att bränderna blir heta och att de blir så stora att de hinner värma upp ytor till hög temperatur. Nu tror jag i och för sig att t.ex. halotron är på väg bort även i dessa applikationer.

Gäallande dimensioeringen i burner cup tester så verkar det som man har gjort förändringar i alla fall med tanke på de nivåer som rapporten hänvisar mot.