måndag 24 september 2007

Varning för oseriösa vattendimsystem.

I dag fick jag ytterligare ett belägg för att denna blogg är viktig.

Jag har vid ett flertal tillfällen argumenterar med kunder, brandkonsulter, besiktingsmän, försäkringsmän med flera angående hur skall man kunna verifiera ett brandbekämpningssystem med vattendimma.

Hur skall en kund veta att det system som han köper verkligen fungerar?

Hur skall en brandkonsult kunna specifiera ett vattendimsystem?

Hur skall besiktningsmännen granska och godkänna ett system?

Hur skall försäkringsbolaget veta att de system som installeras hos kunden är rätt dimensionerat så att den förväntade skadan kan bedömmas?

Tidigare så var svaret INSTITUTIONEN.

Traditionellt har institutionen haft som roll att förenkla. Starka och stabila institutioner inordnar vår frihet. Det minskar osäkerheten. Vi är fria, men inom de prydliga ramar institutionerna satt upp. Institutionerna skapar strukturer för stabilitet och förutsägbarhet. Institutionerna fungerar som stabilisatorer, de är gråtonerna som dämpar de klara färgerna.
Regelverken skapas av institutionerna och i vår värld, BRANDVÄRLDEN, tidigare så hette kokboken RUS, nu SBF.

Inledningsvis i förklaringen av normverksamheten kan läsas

Tekniska brandsskyddssystem är oftast beroende av många faktorer för att uppnå önskad effekt. Det är inte bara de ingående komponenterna som är viktiga, utan även val av produkttyp, antal, installation m.m.
För att öka förutsättningarna för god kvalitet på systemets funktion har Svenska Brandförsvarföreningen, SBF, tagit fram olika normer och regler som beskriver detta.


Gällande brandtekniskasystem med vattendimma finns olika regelverk, dock inget SBF regelverk vilket orsakar förvirring och möjligör att system av varierande kvalitet installeras runt om i Sverige.

Regelverken kan generaliseras till marina eller landbaserade. De som skriver det marina regelverket IMO tar givetvis fram brandtester som är relevanta för marina applikationer. Hänsyn tas till vilka brandrisker som finns, vilka bränslen är det som kan vara aktuella vid en brand, vilken skada kan man acceptera, vilka volymer är det tänkt att skydda etc. De landbaserade regelverkena tar givetvis de landbaserade förutsättningarna som ståndpunkt. H.Z. HU; Richard P. Ferron och Paul H Dobson från FM Global skriver en bra rapport om detta i "Evaluation Water Mist Systems - Clash of the Test Protocols". De tre herrana kommer från tre avdelningar på Fm Global, research, approvals och insurance. Rapporten beskriver olikheterna och komplexiteten av godkännanden. Till en början beskriver de kostnaden för testning och godkännande av vattendimsystem. Enligt författarna uppstiger den ofta till ca 1.000.000 EUR enbart för en applikation. I godkännandet står vad som gäller för det unika systemet såsom; vilken maximal volym, maximal takhöjd, eventuella tillsatser etc som systemet är godkännt för. Eftersom godkännandet med sina tester är så kostsamt så finns det fall där företag installerar system enligt ett godkännande som i verkligheten överskrids på en eller flera punkter.
Problemet som då uppstår är att systemet, den dag det verkligen behövs, kanske inte klarar av att släcka branden.

För branchen är detta mycket farligt eftersom detta kan skada förtroendet för vattendimma. Än värre är de för de kunder där systemet är installerat, vilka kan få stora materiella skador eller i värsta fall leda till dödsfall pga att systemet sålts in som något som det inte är.

Hur skall vi kunna se till att de system som installeras hålls inom den nya INSTITUTIONEN (Godkända vattendimsystem)?

Mitt förslag är ökad kunskap om vattendimma, detta för att ge kunder, brandkonsulter, besiktningsmän, etc möjlighet att avgöra om systemen är lämpliga för installation eller inte.

Jag kommer arbeta ännu hårdare för att samla denna kunskap på denna blogg och fortsättningsvis fortfarande använda mig i huvudsak av information från andra parter än Marioff. Detta för att ge opartisk information.
Däremot så besitter vi otroligt mycket kunskap eftersom vi är världsledande och har utfört över 5.000 brandtester på tredjepartsinstitut, varit med i framtagandet av IMO och NFPA750 regelverket, den informationen delger vi Er självklart också men då vid en personlig träff eller kontakt.

Som tur är så lever vi i en digitaliserad värld och otroligt mycket material finns att hitta elektoniskt på nätet, det gäller bara att veta var man skall leta. Fråga bara entreprenören vilket godkännande som ligger till grund för installationen så kan ni hämta ner godkännandet och se att det verkligen håller sig inom de ramar som är aktuella för risken som skall skyddas eller ta genvägen genom mig!

Inga kommentarer: